Jag har insett att jag är så himla blödig. Jag gråter när jag är ledsen och jag gråter när jag är glad. Emil sa häromdagen "Vad är det med Kärringar egentligen, ni tjuter ju för allt". Och ja så är det. När det gäller bröllopet grät jag när Emil friade, när vi sett lokal och kyrka och idag när ringen kom.. (det ska läggas till att Emil var en "kärring" han med när han friade och fällde en tår ;)

Jag är så himla himla lycklig och det känns mer och mer rätt ju närmare 25/8 vi kommer! Jag älskar min fästman så otroligt mycket, bröllopet symboliserar att jag vill leva resten av mitt liv med honom. Jag var lite rädd för själva grejen med att gifta sig i början, men nu känns det helt fantastiskt. Jag vill visa hela världen att jag är fru Persson!! Du är så underbar Älskling!

Nu ska jag sätta mig och titta på min ring och ja, fälla lite fler lyckotårar :P HAHA

Kärlek, Blivande fru Persson