Jag fick stå i 16min innan jag kom fram och sköterskan sa att jag skulle ringa till förlossningen vilket jag gjorde. De ville jag skulle komma in på en gång. Snacka om adrenalin blandat med rädsla! Linnea följde med mig och väl inne kollade de ctg, vilket visade en starkt bebis-hjärta som hade en helt normal kurva och väldigt lite sammandragningar. Då trodde jag att jag inbillat mig och skulle få åka hem men de ville först göra ett vaginalt ultraljud och se så inte min livmodertapp var förminskad, då det kan tyda på att en förlossning är på i g i kroppen. Såklart hade det hänt. Den ska vara mellan 4,5cm-2,5cm och min var 9mm! Så de tig beslutet att jag skulle vara kvar här och få ett par sprutor med kortison (då det hjälper för tidigt födda bebisar med andnings-utvecklingen om det nu är så att den vill ut). Fick en spruta i skinkan (inte skönt!) och sen blev jag flyttad till BB där jag nu spenderat natten. Skönt med eget rum! 

Fick en sammandragning igår när jag kom upp på rummet men sen dess har det varit lugnt. Nu har vi gjort nytt ctg på morgonen och det såg bra ut, bebis lila livlig som vanligt och sparkar på därinne. Väntar på läkaren och hoppas på att få åka hem idag, den här sängen är inte skön alls! Hallå! 20-talet ringde och vill ha tillbaka sin säng! 

Det har varit mkt i höst och jag är ju en tjej som gillar att ha mkt på gång samtidigt men att vara gravid och bara köra på med mina 175% (skola 30hp + huvudinstrument, avslutningskonsert, halvtids jobb och eget företag) verkar ha tagit ut sin rätt. Nu blir det sjukskrivning från jobbet de sista veckorna vilket är så tråkigt då många roliga konserter vi övat för väntar! Men hälsan går först. 

Snälla lilla kropp, bebis och jag har pratat och kommit överens om att det är inte dags än. Jag har fått den "knäpp på näsan" (citat av en sköterska i nattpersonalen) som jag behövde för att fatta att jag inte kan köra på sådär mer. Men låt bebis ligga kvar och mogna till sig nu. 

Kärlek, fru Persson